Barnets tidiga livserfarenheter har mycket stor betydelse för hur nervsystemet organiseras. Den nyaste hjärnforskningen visar att barnets sätt att fungera i psykiskt avseende, grundläggs i det nära samspelet mellan nervsystemets medfödda förutsättningar och den miljö barnet vistas i. Att barnet ingår i ett samspel med kärleksfulla vårdgivare under uppväxten är en förutsättning för att nervsystemet får en god utveckling.
I sin förra bok, Neuroaffektiv utvecklingspsykologi, lade Susan Hart den teoretiska grunden till den neuroaffektiva utvecklingspsykologin och visade att det finns ett nära samband mellan neurofysiologi och utvecklingspsykologi. I Anknytning och samhörighet blir detta samband ännu tydligare. Susan Hart beskriver här hur viktiga de neuroaffektiva processerna är för barnets utveckling – och hur neurofysiologisk kunskap kan användas i det terapeutiska arbetet med barn och vuxna med psykiska störningar. Relationen mellan terapeut och klient kan bidra till utveckling av klientens nervsystem och bearbetning av trauman. Boken vänder sig studerande inom psykologi, socialt arbete, lärarutbildning, vård- och omsorgsutbildningar på universitetsnivå. Den är också i hög grad relevant för yrkesverksamma inom barn- och vuxenpsykiatri, socialtjänst och psykologisk rådgivningsverksamhet.
Metaforer som verktyg
